Har fått en hel del önskemål att uppdatera min blogg den sista tiden. Så jag får väl helt enkelt ta och göra det.
Sen sist då alltså. Mitt liv har förändrats ganska drastiskt. Jag har förändrats. Mycket. Enligt mig själv är det positivt. Sist jag skrev mådde jag dåligt. Riktigt dåligt. Och då hade det inte blivit som värst. Sist jag skrev hade jag fått höra orden ingen vill höra. "Jag vet inte om jag älskar dig". Det var tungt. Tyngre blev det när de obligatoriska orden "jag älskar inte dig längre" kom. Jag fick panik. Grät. Skakade. Slutade äta. Sov knappt. Att jag tog mig till skolan är ett helt under. Jag gav upp lite ett tag. Men. Som tur är har jag väldigt fina vänner som inte lät mig ge upp. De tvingade mig till sysselsättning. Jag började träna. Utan träningen vet jag inte vad jag hade gjort.
Tiden gick. Det blev inte lättare. Jag blev av med en vän. En vän som jag verkligen trodde skulle ställa upp. Andra vänner ställde upp mycket mer än jag någonsin hade kunnat hoppas på. Det låter klyschigt, men jag kommer vara evigt tacksam.
Ett par veckor efter sista uppdateringen fick jag en ny lägenhet. Inne i stan. Flyttade. Det gjorde det så mycket lättare. Jag hade mycket i skolan. HI TECH kallade på uppmärksamhet. Det var dags att dra igång mitt projekt. Jag och syster åkte till Stockholm. Helt fantastisk helg. Fick några bakslag. När jag var trött var det som värst. Och trött var jag alltid. Drömmar förföljde mig när jag sov. Det blev lite lättare. Hösten gick. Åkte hem på jullov. Jobbade litegrann. Firade jul hos syster+sambo.
Tillbaka till skolan. Jag mådde bra. Bröt ihop av ridningen. Tog mig genom det. Jag och Sara åkte till Teddy. Jag var galet bakfull på vägen hem. Spenderade ett par kvällar med Sara, P och J. Fina kvällar. Mitt projekts slutdatum närmade sig. Fler fina kvällar. Projektet. Toppendag. Allt slit jag hade lagt ner lönade sig. Tentaplugget började igen. För första gången utan tentaångest.
Och nu? Tentan är över för den här perioden. Rapporten vi slitit med är inlämnad. Jag har lyckats bli sjuk. Men det känns som smågrejer. Det känns inte lika viktigt längre. Jag tog mig genom den värsta tiden i mitt liv. Och jag mår bra idag. Jag har växt. Jag är inte lika beroende av andra längre. Jag tar tag i saker på ett annat sätt. Visst skjuter jag upp skolan. Men jag löser det. Jag har det bra. Visst är jag rädd för att hamna där igen. Men oavsett vad som händer nu tror jag inte att jag gör det. Jag har lärt mig så mycket på vägen. Jag mår bra idag.
För att inte glömma något av det roligaste som har hänt mig under den här tiden så har jag uppnått mitt mål och kommer att spendera hösten i USA. Lägenheten är uthyrd och allt. Jag bävar samtidigt som jag ser fram emot det. Men. Det kommer att bli epic.
